… det här. En vecka har gått sedan inflytt. Jag har det så mysigt med spots, trevliga kontorsgrannar, P1 på webbradion och en italienare på besök idag.
I förrgår var vi i en fotostudio för Henrik skulle testa paraplyer från kaffebrus. Jag har så svårt att hålla ögonen öppna. Ser neddrogad ut på di flesta. Men H var testnöjd.
Ikväll blir det afrikansk dans. Ska även testa ett annat danspass.
NU: sista bokföringsrycket. Skönt att slippa tänka, bara göra.
Man skulle ju kunna tro att jag ääälskar att flytta. Bara myser så fort jag hör ordet flyttkartong. Men så är det inte. Ändå var det dags igen – nytt kontor! Nu sitter jag i vackra stadsdelen Sörhaga. Har fikat med mina nya kontorskamrater. Vinkat åt mormor som nyss anlänt till lasarettet, ett stenkast härifrån. Och för mig som diggar historia, så är det en speciell känsla att nu sitta i ett gammalt mentalsjukhus. Här vill jag bli kvar.
Jag har joggat idag, i elva minus. Förberedde mig mentalt genom att sitta inne, dricka kaffe och läsa om alla minusgrader runt om i landet. Men med mina nya 2 000 kronors Craft-kläder som andas, så svävade jag fram. Såklart. Inget bildbevis.
Jag vet inte om jag är så avis på att det gick. Jag stod bredvid och fick mest ont i magen. Men han klarade det, pappa, utan repor. “Jag var ju faktiskt ur bilen och tittade noga så jag inte repade varken bak eller fram”. Det kallas millimeternära.